Cykelkraft har dött. Länge leve Cykelkraft.

Jag är en av grundarna till e-handelsföretaget Cykelkraft som till vår stora sorg har gått i konkurs. Jag har lärt mig massor – och tänkte dela med mig av några av mina erfarenheter. Men jag kan inte börja med det utan att först säga något om vad det var som hände. Det finns nog en och annan lärdom här om du själv skulle finna dig i en +100%-om-året- tillväxtraket. 

Bakgrund – the rocket takes off

Inte alla vet vem Torkel Hallander är – men ganska många vet vem Cykelkraft var. Jag var med och grundade det bolaget. Vi gick från 0 till 300 på sex extremt roliga, knäppa och lärorika år. Vi gjorde som alla andra – skit i lönsamheten och lägg alla äggen i tillväxtkorgen. Så länge e-handel värderades till >1x omsättningen och vi växte med 100% om året kändes det som en rimlig strategi.

 

Det gick extremt bra för oss. Vi gick från okända till att vara älskade av cyklister från norr till söder, och till att vara hatade av alla cykelhandlare i hela landet. Från att inte ens finnas på Googles radar till att ranka etta på i princip allt som hade med cykel att göra. Vi vann allt som fanns att vinna utom det ultimata priset – dominans i hela Norden och lönsamheten som kommer av kritisk massa norr om miljarden.

Vårt största misstag (och gudarna vet att vi gjorde massor) var att vi aldrig tog in en stor stark finansiär med en djup plånbok. När vi väl kom ut och sökte kapital hade riskkapitalisterna redan börjat dra öronen åt sig. E-handel verkade inte tjäna några pengar och 1X omsättning innebar ju implicit 10X Ebitda vid 10% vinst – och inte många e-handlare (eller någon retailer alls?) tjänade eller såg ut att någonsin kunna tjäna 10%. I takt med att värderingarna sjönk sänkte vi våra förväntningar.

Tyvärr gick det inte vägen – till sist var jag själv tvungen att trycka på konkursknappen och stänga ner vårt stolta moderskepp. Gissa om det var en sorglig dag.

Vi växer och vi anställer – i rask takt

Från början var en av oss grundare – Christoffer Tyrefors – ensam e-handlare, entreprenör och alltiallo. Han körde vår lilla kutter själv tillsammans med några eldsjälar från en liten cykelbutik vi köpte. Han gjorde SEO, Google Ads, inköp och förhandlingar, finance, planerade julfest och fasen vet om han inte städade toaletterna också. Efterhand som vi växte anställde vi folk i rasande fart. Jag var ordförande och stöttade Christoffer så gott jag kunde från sidan. Efterhand blev jag lagerchef, kundtjänstchef, höll i finance och framförallt var jag chief headhunter. Vi lyckades med massor med rekryteringar – jag tror att jag gjorde hundra anställningar under de här åren. Massor med underbara människor som vi lärde oss att älska Vi misslyckades också ibland – men framförallt var det härligt folk och vi hade en härlig cykelkraft-känsla på vårt fina kontor.

Framförallt började vi ha en organisation. Det blev tydligare och tydligare att Christoffer inte längre kunde göra allt själv och det blev allt svårare att styra vad folk gjorde på dagarna. Sista två åren gick jag själv in och jobbade tillsammans med Christoffer sida vid sida som om vi hade två VDar. Med en klar vision, en bra plan och en idé om hur vi skulle komma dit.. hur svårt kunde det vara? Jättesvårt skulle det visa sig.

Enter Fugazi – början på slutet

Alla som har sett Wolf of Wallstreet vet vad Fugazi är – om du inte har det föreslår jag att du snarast googlar på “Fugazi Wolf of Wallstreet” och kollar på klippet med Matthew McConaughey och Leonardo DiCaprio för en ett stycke filmhistoria och en legendarisk scen. “It’s all fake.. we don’t create anything here… it’s all about moving your clients money from his pocket to your pocket…”.

Efter sex år med Cykelkraft och så här på lite distans finns det hundratals sätt att förklara konkursen på. Det uppenbara och officiella är ju att vi misslyckades att skaffa finansiering. Men det finns andra. Till exempel att vi aldrig var lönsamma på riktigt. Jovisst.. vi hade nollresultat men likt alla andra till stor del för att vi kapitaliserade utveckling av sajt och bolag. Men kanske det största felet vi gjorde och den dyraste lärdomen var att vi tillät Fugazi att genomsyra organisationen till en nivå där vi inte längre hade kontroll på vårt eget öde – det som från början var det ENDA som räknades och anledningen till att jag blev entreprenör från början.

För oss har Fugazi blivit ett ord som beskriver allt på ett företag som inte är 100% framåtdrivande energi. Vi upptäckte för sent hur mycket saker vi lade tid på som inte var framåtdrivande. Vi behövde inrätta en ledningsgrupp. Vi kopplade in lagret i ett kollektivavtal. Vi hade en arbetsmiljö-ansvarig på kontoret. Medarbetarna började kräva höj-och-sänkbara skrivbord. Ingen hade något ansvar – allt kunde alltid förklaras med problem på någon annan avdelning.  Arbetsbeskrivning blev ett begrepp som var viktigare än att sälja en till cykel. Något hade hänt fast vi inte riktigt fick syn på det.

Om man antar att varje medarbetare lägger 20% av sin tid på något annat än det som tar oss framåt och man har 100 medarbetare är det samma sak som att investera ungefär 10 miljoner om året på… vad? Vad handlar e-handel om ? Att köpa en vara billigt, lagra den och att genom en digital kanal hitta en kund som vill köpa den varan lite dyrare. Att bygga varumärke, få nöjda kunder och bygga en affär som gör människor glada stolta och nöjda.

Att ta sig förbi Fugazi-molnet

Jag är övertygad om att alla tillväxtbolag flyger in i det här fenomenet någonstans mellan 50 eller 100 miljoner i omsättning. Det kostar otroliga pengar, äter extremt mycket energi och hotar att välta bolaget varje dag. Om man inte är i finansbranschen eller har ordet advokat på dörren bör man se upp – Fugazi kostar långt mycket mer än vad man kan tjäna på e-handel. Någonstans når man en kritisk massa där affären orkar bära all den Fugazi organisationen fått med sig – kanske det inträffar norr om miljarden. Vi nådde aldrig dit.

Så vad är Fugazi igen. Det är allt det e-handel inte handlar om. E-handel är att köpa och sälja. Det borde inte handla om vems fel något är, vems jobb något är. Jobbet är inte att skicka ett till email, att ha ett till möte, att göra en till marknadsplan. Egentligen är det så enkelt. Men så svårt.

Vis av erfarenheten – allt är annorlunda

Nu har vi dragit igång nästa projekt – Tooorch AB. Vi blir Sveriges första och enda cykeldäckexpert. Vi har kört i ungefär en månad – jag, Christoffer och Jonas – och vi har skapat så otroligt mycket innehåll, fått in så många fler produkter, byggt upp ett helt nytt lager och byggt en sajt vi verkligen börjar bli stolta över på kortare tid än vi trodde det var möjligt. Det går att göra så otroligt mycket på så extremt kort tid när ALL kraft är framåtriktad. Vi kommer säkert att lockas av tjusningen med tillväxt igen och vi har säkert inte anställt vår sista medarbetare – även om vi gärna vill tro att det är så. Men en sak är säker – vi kommer att vara superduper-uppmärksamma på minsta antydan till Fugazi. Vi måste sky den som pesten – för det är så destruktiv den är.