Sammanhanget
I en värdekedja är det många parter som ska dela på kakan. Allt ifrån råvaruleverantör via producent, grossist, transportörer och till sist detaljisten. Värdekedjan har optimerats, mellanhänder har kapats och marginaler har minskat kontinuerligt i alla led. Som en följd av internationell konkurrens och västvärldens krav på billiga produkter så tvingas parter i värdekedjan i många fall att hitta ”kreativa genvägar” för klara av sin del av värdekedjan. Konsumenten betalar helt enkelt inte vad det kostar att producera och sälja produkter på ett kvalitativt och hållbart sätt. Vi ser dock inte konsekvensen hos oss, någon annan får betala. Denna annan finns i många fall på andra sidan jordklotet och där syns ofta konsekvensen som miljöförstöring av stora mått. För att ta ett horribelt exempel, läs om Aralsjön – hur kan det ske?
Utmaningar i vår del av värdekedjan
Så då sitter vi här sist i kedjan med vad vi tyckte väl uträknade marginaler i sista ledet i en hårt pressad värdekedja och vad händer när omsättningen och tillväxten nu börjar komma rejält inom e-handeln och nya generationer vänjer sig vid nya möjligheter? Jo, konsumenter gör vad som är möjligt – provrummet flyttar hem med ökade returgrader och det uppstår större tryck på operativa och logistiska processer efter köp. En naturlig utveckling baserat på hur kund beter sig i butik och något som e-handeln måste hantera.
Konsekvensen av denna utveckling i kombination med frikostiga och dyra returupplägg gör att marginalen vi har kvar sist i kedjan äts upp. Inte alls bara som konsekvens av osålda returnerade varor utan med följdkonsekvenser som påverkar hela bolaget för att 20-60% av hela affären tar minst ett varv till i e-handelsprocesserna. Exempel på det är:
- förlorad försäljning för att man missar produktens säljslott
- utplockad sortiment på site
- bundet kapital i virtuella returlager på väg
- höga transportkostnader
- höga operativa hanteringskostnader i på returavdelningar, hos kundtjänst mm.
Affären visar sig i många fall inte gå ihop och det första reaktionen brukar vara att ännu mera trycka uppströms för att förhandla priser och förbättra marginalen. Men vänta nu… Titta på parterna i kedjan, vad har människorna i 3:e land för livskvalitet jämfört med oss, vad har länderna för BNP, vad har de för faktiska möjligheter att avvara ytterligare del av kakan för att vi i de rika länderna ska kunna slarva bort ännu lite till av den del av marginalen vi fått tilldelad?
Vi tar inte hand om marginalen vi fått
Min poäng är – vi tar inte hand om marginalen vi har fullt ut. Helt OK med ”fria returer” om man har råd – men är det rätt att låta andra stå för konsekvensen? Retur och bytesprocesser måste digitaliseras, operativ och logistisk hantering effektiviseras på samma sätt som vi under e-handelns uppbyggnad optimerat fulfilmentprocesser.
För att ta mest rätt affärsmässiga beslut på produkt och kundnivå så behöver konsekvensen av omniprocesser och allt som händer efter köp i realtid härröras tillbaka till kund och produkt för att maximera lönsamhet i varje transaktion. På så sätt kan vi vårda och styra vår del av värdekedjan på ett mycket bättre sätt för en mer hållbar och lönsam e-handel.
Låt oss ta hand om marginalen vi har och sträva efter att göra alla i värdekedjan till vinnare!
Mer information om “true profitability” och smart digital returhantering hittar du här: www.easycom.com